I tro, hopp och kärlek!
“Here I am, a bundle of past recollections and future dreams, knotted up in a reasonably attractive bundle of flesh.” — Sylvia Plath
Välkommen till mitt nya lilla krypin på nätet. Här finns spår av vem jag är, vad jag gör – och vart jag tror mig vara på väg. Döden? Ja, förstås. Men inte än. Inte än på länge – hoppas jag. Mamma hann bli 51, pappa 70. Själv befinner jag mig någonstans mitt emellan, men tänker leva längre än de båda – tillsammans. För mina barns och syskons skull. Och kanske för att låta Gud, Marx och Bakunin få känna av en gnutta av mitt nyvunna övermod. Någon måste ju hålla fanan högt när världen lutar.
Jag glömmer att glömma
Efter otaliga år av skrivande, samlande och strukturerande – dikter, dagboksanteckningar, journaler, anekdoter, brev och diverse fragment från ett liv levt, tänkt och stundtals bara överlevt – har jag till slut gett ut mina memoarer. Först i en privat utgiven 800-sidig förupplaga på 100 exemplar med hjälp av Kompendiet och Flodstrands Bokbinderi i Göteborg (doften av nytryckt papper och existentiell ångest – en gudomlig kombination), sedan på hybridförlaget Vulkan i Stockholm – som efter viss yttre påtryckning från okänt håll valde att avpublicera (eller låt oss vara ärliga: censurera) mig utan rim eller reson. Men skam den som ger sig. Till slut, med hjälp av en nära vän och en stor dos kreativ envishet, föddes min livshistoria på nytt – naket reviderad, vackert sårig och, förstås, fullkomligt ”randifierad” – denna gång i två delar på eget förlag via Publit.
För närvarande utbildar jag mig till socionom vid Göteborgs Universitet. Är det för sent? Kanske. Men vad gör det, egentligen? Livet har aldrig följt någon rimlig kronologi. För vissa börjar det när andra ger upp. För mig – någonstans mitt i stormen. Som min galna, underbara mamma brukade säga: ”Kaos är granne med Gud.” Och kanske hade hon rätt. För ur det där kaoset – det där eviga bruset av sorg, skratt, felsteg och förbannad envishet – växer ibland något oväntat. En vilja. En riktning. Ett nytt kapitel. Så nog fan ska väl denna gamla Jesus Christ Superstar-fixerade häxa kunna lära sig att flyga igen – med lite teori, praktik och en smula förbjuden optimism. Vingar växer långsamt, men de växer.
Om du vill hålla kontakt (eller bara skicka ett digitalt vykort), kan du mejla mig direkt på name@gmail.com.
I tro, hopp och kärlek!
Randi Olausson