Sagt & Lagt

“Never let go of that fiery sadness called desire.” — Patti Smith

En plågsamt uppriktig bok

Sagt och lagt om Jag glömmer att glömma: Alltet, ny reviderad upplaga, utgiven 2023.

”Martin Stenmarck gjorde 2017 en gripande musikalisk föreställning om hur det var att växa upp som en i en diger barnaskara. Hur det var att följa en nyckfull mor, som rev upp bopålarna för nästa plats. ’Syskonkärlek – räkna med bråk’ var långt från ’Ladies Night’ och ’Las Vegas’. Randi Olausson är Martin Stenmarcks storasyster, mammans förstfödda, och ’Jag glömmer att glömma: Alltet’, är hennes debut som författare. Det är en lätt klädd självbiografi där syskonens (och andras) namn blivit utbytta. Kanske är också vissa händelser omskrivna. Men… hennes partsinlaga är viktigt för att göra ett krossat krus helt. Randi Olaussons version av sin uppväxt är intakt ur hennes synvinkel – och gripande. Det här är en bok som var tvungen att skrivas. Hon är i symbios med sin mamma, som hela tiden utmanar barnet, ungdomen, den unga kvinnan Randi. Växelvis kärlek och ratande. Randi Olausson i sin tur följer sin mor i hennes fotspår för att övertyga henne om att hon duger. Precis som hon försöker med sin pappa. Ja, de män som kliver in i faderns ställe när mamma byter partner eller de män som en ung vuxen Randi Olausson möter. Ett soundtrack följer denna hennes väg, låtarna finns beskrivna i boken precis som alla de adresser hon levt på. Det är en på samma gång plågsamt uppriktig bok, som en förfärande livsskildring. Den är inte i alla delar välkomponerad, men desto mer drabbande. Ett livsöde där övergrepp, misshandel och missbruk följer i kärlekens spår. Vad jag förstår är Randi Olausson på gång med en uppföljare. Den om livet efter mammans allt för tidiga död. Jag misstänker att jag kommer läsa den med samma fascination, som Jag glömmer att glömma: Alltet.” — Kai Martin, författare, musiker och recensent.

En inblick i livet på andra sidan

Sagt och lagt om Jag glömmer att glömma, förupplaga, utgiven 2019.

”’Jag glömmer att glömma’ heter Randi Olaussons nyligen utgivna självbiografi. Och visst minns hon! Förfärligt mycket. När jag läser det Randi berättar om – de inre och yttre förhållandena i hennes liv, det korta äktenskapet mellan Micke och hennes mamma Linda och mammans så småningom elva barn med flera olika män, mammans ständiga uppbrott, aldrig några ordentliga jobb men sprit, tabletter, narkotika – och sex, och död vid femtio års ålder. Och hur Randi sedan kopierar detta liv, dock på ett mycket bättre sätt får man väl ändå säga, även om jag kanske inte är rätt man att döma i fallet. Hur hon trots allt har klarat sig – många gånger under stor smärta – och nu är äldre än vad mamman blev, trots sin panikångest och agorafobi, tidigt förtidspensionerad, tre barn med lika många män, mycket sprit, droger och sex, snatterier och småstölder när pengarna tagit slut, karlar som misshandlar – och många perioder på psyket. Men också kärlek, mycket kärlek, himlastormande kärlek ibland, det är inte utan att man kommer att tänka på det gamla talesättet, ’Älska mig litet men länge’, ansvar för småsyskonen när mamman dog och ansvar för de egna barnen, men orkar inte alltid hela vägen ut; och så vidare. Kanske kan man krasst kalla hennes bok för en fallbeskrivning av en missbrukares och missbrukad människas liv, hon publicerar för övrigt också utdrag ur sina egna patientjournaler; men också något annat och mer, man skriver inte drygt 800 sidor om sitt eget och sina närmastes liv utan kärlek, och hopp. Och har gett oss, som aldrig har drabbats av panikångest, och aldrig har missbrukat alkohol och droger, en inblick i livet på andra sidan. Så kan det bli när man läser en bok som starkt berör en!” — Jan Åhman, fotograf och författare.