Galleri
“To photograph people is to violate them, by seeing them as they never see themselves, by having knowledge of them that they can never have; it turns people into objects that can be symbolically possessed. Just as a camera is a sublimation of the gun, to photograph someone is a subliminal murder—a soft murder, appropriate to a sad, frightened time.” — Susan Sontag
Mamma Linda med Randi 1975. Foto: Johan ”Goffe” Garsten.
Mamma Randi med Agnes och Edwin 2000. Foto: Krister Flodstrand.
Mamma Linda och pappa Michael med Randi 1969. Foto: Barbro Blomster
HÄR OCH NU
Evigheten finns inte. Den är en skimrande synvilla, något som bara sträcker ut sig i drömmarna och i det envisa hoppet som aldrig riktigt vill dö. Jag lever hellre med tyngden av jorden under mina fötter, där vinden susar i tallarna och en ensam gran står stolt, redo att bära min längtan. Jag klättrar hellre upp och hoppar från den där grenen eller plockar nyfallna äpplen att kasta mot de där gamla gubbarna som stirrar så oförstående. Jag skrattar åt deras förvånade miner, deras viftande händer. För livet, det är här och nu — ibland lätt, ibland tungt, och ibland springer jag ifrån det, om jag måste. Men jag stannar hellre och känner hjärtat slå, här, i varje steg.
Aforismen är hämtad från Jag glömmer att glömma: Ingentinget.
”Jag kommer att älska dig, veta dig, hata och förlåta dig ända in i Döden och tillbaka igen.” — Randi Olausson