Om
“I am too intelligent, too demanding, and too resourceful for anyone to be able to take charge of me entirely. No one knows me or loves me completely. I have only myself.” — Simone de Beauvoir
Randi Olausson föds 1969, mitt i tidens blommande motrörelse. Hon växer upp i Täby – en Stockholmsförort där ordning och trygghet råder – men innanför hemmets väggar lever hennes hippieföräldrar efter helt andra ideal. Svenssonlivet föraktas, gränser suddas ut och konventioner är till för att utmanas. Randi kläs i Lederhosen, näbbstövlar och palestinasjal när hon helst vill ha jeans som alla andra. Hon växer upp mellan världar – mellan revolt och längtan efter tillhörighet. ”Hela hon är som en saga”, säger föräldrarna, ”en liten Alice i Underlandet, född för att ta hand om alla svaga och behövande.”
Randi Olausson
2004
Foto: Linn Cahoon
När hennes mamma dör år 2002 förändras allt. Randi blir familjens nya matriark – den som ska bära, trösta och hålla ihop det som faller isär. Det markerar början på en lång och smärtsam resa tillbaka till sitt ursprungliga jag. Hennes liv blir en vandring genom sorg, vanmakt och galenskap, genom diagnoser, medicinering och destruktiva kärlekar. Hon försvinner bit för bit, raderar sig själv för att orka fortsätta – tills något inom henne en dag vägrar ge upp.
Jag glömmer att glömma
Sjutton år senare återuppstår hon, starkare, klarare, och med orden som sitt främsta verktyg. I självbiografin Jag glömmer att glömma berättar Randi Olausson inte bara sin historia – hon ger röst åt det tysta, sköra och mänskliga. Hennes berättelser handlar om arv och ansvar, om kärlekens förnedring och styrka, om att gå under och resa sig igen. Språket är litterärt lättklätt men känslomässigt tungt, hårt och direkt. Det blottar, men värmer; ifrågasätter, men förlåter. Randi skriver inte för att underhålla eller imponera, utan för att förstå – och i förståelsen skänker hon läsaren igenkänning, tröst och mod.
Randi Olausson har skrivit prosa och poesi i många år, men Jag glömmer att glömma är hennes debut som författare och poet.
Matriarken
2005
Målning: Randi ”Pandi” Olausson