Utdrag

Utdrag

“In the land of gods and monsters I was an angel looking to get fucked hard.” — Lana Del Rey

RIALA, BERGSHAMRA

Riala, Bergshamra

Du åker samma vackra väg ut till Skärgården, men svänger av vid Bergshamra. Du vill egentligen fortsätta rakt fram till Yxlan och de andra skärgårdsöarna, men flickan bor inte där. Nej, du följer den gamla Rialavägen tills du ser en gammal ICA-butik och ett par sjabbiga barackliknande hus. Gå ut ur bilen och knacka på hennes dörr. Hon kommer att bli glad att någon vill komma dit.

  Jag blir rädd när jag tänker på hur jag har misshandlat livet. En drömbild i mitt huvud, tungor och flugor som surrar i det ruttnande köttet – så vackert och vidrigt! Mammas döda kropp, hennes tomma ögon och hennes dödsljud. Den skärpade hästens tunga försöker slicka i sig det färska gräset, grishuvudet vill inte ha något äpple i munnen. Kattfostret vill rulla ett garnnystan. Sorken, så tjock av små ofödda, simmar till vassen i lågor. Jag ser rökmolnen ringla när jag sprutar ut dödens rök ur näsborrarna. Tändarens låga bränner ner mina fingertoppar medan dödsängelns frasande vill få mig att sluta andas. Jag vägrar – skräcken sätter sig upp i sängen och ropar efter mamma!

MAMMA!

Så rädd kastar jag ut askan från den uppeldade veden som täcker mina kläder. Träden skriker i förtvivlan av smärtan – i svedan som värmer våra kroppar, i huset som håller oss skyddade från stormen. Jag vågar kliva ut i det levande men låt mig vila bara en liten stund till.

Jag bor alltså i en barack på grusplanen bredvid Rialas gamla ICA-butik. Det ligger en till barack på gården, där en tjej som heter Nettan bor med sina tre barn och hundar. Även Thomas, hennes före detta man, är där ganska ofta. Jag lär känna henne, för vad ska man annars göra? Min gode man Lena bor bara en liten bit därifrån, så hon har stenkoll på mig.

Jag flippar ut helt! Barnen kommer ett par gånger, men de vill inte vara hos mig någon längre stund.

Det är midsommarafton och Rogge hittar tillbaka. Innan jag och grannarna ska äta midsommarmat, går han och jag ut till dungen på åkern och knullar. På kvällen har jag och grannen Nettan fest. Thomas är med. Han och jag hittar varandras själar under kvällen. I gryningen tar han min hand och lägger oss på vägen. Han säger: – Vi ligger här till den första lastbilen kommer och tar oss härifrån. Jag säger ingenting, ligger bara kvar och håller hans dödslängtan med en ro. Vi älskar varandra den här natten och jag förstår hans sorgmod. Efter en lång stund ropar Nettan på oss. Thomas och jag tittar på varandra, reser oss och går in.

Dina händer ♫ med Stefan Sundström.

André bor hos mig ibland när jag är dålig. Ira, hans nya tjej, är bra som låter honom göra det. Hon är konstnär och är med i Noa Konstförening. Hon föreslår att jag ska ställa ut mina muttor där, vilket jag glatt tackar ja till. Jag mår bra så länge jag är inne i Norrtälje, i hangaren och fixar inför utställningen. Det blir vernissage och dit kommer bland andra Susanne Alfvengren och pratar med mig om mina muttor. En man vill köpa en av dem, men jag säger att då måste han köpa alla, för de hör ihop. Efter sista utställningsdagen har vi en skitkul fest. Peter, som är vän till Ira hänger med mig hela kvällen, och när gryningen kommer erbjuder han mig skjuts hem på sin moppe. Vi är fulla och glada. Det är härligt busigt att sitta där bak på moppen under den milslånga resan hem. Inget händer, mer än att vi kramas och säger god morgon och hej.

Jag kan inte gå på Lunas bröllop, fast att jag så gärna vill. Jag klarar inte av att resa med tåg för min jävla panikångest. Helvetes jävlar, jag kan inte komma till min lillasyster när hon gifter sig! I stället spelar jag och Thomas in Ruby Tuesday ♫ av Rolling Stones i hans lilla studio, som han har på sin tomt. Han spelar elgitarr och jag sjunger. Han och jag är så satans lyckliga den här dagen, och vår låt blir jättevacker.

  Luna och Daniel gifte sig igår. De hade spelat vår låt under middagen, och hon hade blivit jätteglad över att jag ”var där” en stund ändå.  

Jag har fått kontakt med en pojke som heter Mårten ”Glitter”. Han har såklart långt hår och spelar trummor, och är ganska mycket yngre än jag. Pojken Glitter vill komma ut till mig, så jag möter honom i Norrtälje. Innan hans buss kommer in på stationen ringer han mig och säger att han måste berätta en sak, att han har ett litet handikapp – en CP-skada på vänster ben, bara så jag vet, och inte blir rädd. Han kommer där runt hörnet, med stora vackra blå ögon och långt mörkt hår, smala ben i svarta jeans och nyckelkedja. ”Skadan” är bara charmig. Och pricken över i:et är hans sävliga Gävledialekt – han låter precis som Di Leva. Han är så grön och oförstörd, uppvuxen i pingstkyrkans famn, och jag, jag är svart. När vi kommer hem behöver jag handla nere i Bergshamra. Vi tar Nettans gamla bil. Jag är som vanligt hög på Stesolid och kör fort i kurvorna. Han skrattar och frågar: – Har du körkort? Visst har jag det. Jag är helt orädd, för jag finns inte. Välbehållna kommer vi tillbaka till min barack. Vi dricker och lyssnar på Kings of Leon så det ekar över åkrarna och har Sex on Fire ♫. Jag visar honom allt, men det förstår jag inte riktigt då. Flera gånger tar han sig hela vägen från Fittja till Drottningen av tjärrep och galenskap, och hon är farligt vacker.

  Nätterna igenom lär flickan den unga haltande pojken hur man knullar en MILF.

Om dagen kommer Herrar Ink och drar henne ut på åkern – får betalt på kall sten och i barr för taffliga gaddningar. Hon gråter efter dem som försvann. Ingen kan hitta henne på platsen som Gud glömde.  

Jag och Nettan, hennes barn och Thomas åker till det gamla kalkbrottet. Det är som att bada i den blå lagunen. Det är bara jag och barnen som badar. Thomas sitter på bryggan och tittar på. Barnen ropar att han ska komma och bada med dem, men han vill inte. Då går jag upp ur vattnet och puttar i honom. Barnen skrattar så att de kiknar och Thomas kastar runt dem och har roligt, för äntligen leker deras pappa med dem. Han och jag dyker och tittar länge på varandra under vattnet. Vi är lika förenade under vattnet som vi var på landsvägen. Vi har hittat vårt vara i varandra.

Efter en sprudlande blöt dag åker vi hem för att ha fest. Nu är det så att Nettan vet att det finns massor av sprit i den gamla ICA-butiken intill, där hyresvärdens son bor på övervåningen, så hon och jag gör inbrott. Vi tar en massa flaskor, och eftersom vi har druckit en del innan så är vi knappast knäpptysta som tjuvar bör vara. Sonen kommer ner när vi råkar sparka till en gammal skylt som står där. Vi lyckas ändå gömma oss bakom ett skynke och smyger sen ut. Överlyckliga ställer vi fram alla flaskor på mitt köksbord, mitt framför ögonen på Thomas och hans kompis. Vi har det bra där i mitt lilla kök och pratar om allt. Nettan vill höra berättelsen om mig och Amarillo, och jag berättar om vår kärlek. Under kvällen dricker Thomas mängder av whiskey och säger inte så mycket, där han sitter i min kökssoffa. Nettan går in i mitt sovrum och ropar på mig. Hon sitter i min säng med sin kortkorta jeanskjol uppdragen. Hon har inga trosor på sig och ler när hon trycker ner mitt huvud för att jag ska slicka henne, vilket jag gör. Borta som jag är håller hon ner mitt huvud hårt tills det går för henne.

Listen ♫ med Sophie B. Hawkins.

Sen går vi ut till Thomas och hans vän, obrydda efter att vi just har förgripit oss på varandra i en homoerotisk fantasi. Kvällen fortsätter i ett hav av alkohol när Thomas plötsligt reser sig upp och säger att han tänker åka hem: – Nej! säger vi. Du har druckit för mycket, du ska fan inte köra! Men han går, smäller igen dörren och rivstartar därifrån.

Morgonen därpå knackar det på dörren. Det är polisen som berättar att Thomas har eldat upp sig själv i den lilla studion i vilken vi spelade in Lunas bröllopslåt. Han hade hällt bensin över allt och tuttat på. Jag får åka med polisen dit, för Nettan klarar det inte. Det ryker fortfarande, luktar bensin och bränt kött. Det gör ont i hela mig. Min älskade vän, vad har du gjort?

I’m On Fire ♫ med Bruce Springsteen.

  Jag och Nettan super och gråter – hennes barn gråter ännu mer. Saknaden efter Thomas är stor och hemsk. Jag saknar mina barn, mina syskon, min mamma och pappa.  

Mårten Glitter kommer en eftermiddag. Snart upptäcker vi att vi inte har någon alkohol hemma, och det går ju inte. Systemet i Arninge stänger väldigt snart, så jag och Nettan tar hennes skrotbil och lämnar Mårten med barn och hundar. Vi kör som biltjuvar för att hinna. Mårten ringer ganska snart och säger att vi ska hålla oss undan, för polisen har just varit där och frågat efter oss. Vi vet inte om det gäller Thomas, inbrottet eller om det är någon som har sett oss i bilen. Vi kör ännu fortare, in och ut på småvägar och hinner till Systemet. Väl hemma är allt lugnt och Mårten skrattar lite skärrat, för det här livet har han aldrig varit i.

Polisen kommer ett par dagar efter och förhör oss om inbrottet. Trots att vi har lämnat tillbaka spriten, så har hyresvärden gjort en anmälan. Vi lär bli uppsagda, men jag bryr mig inte, jag lever ändå inte utan mina barn och min värdighet.

Jag och Nettan går på krogen i Norrtälje och träffar några slimosnubbar. Hon hånglar med en osympatisk man och jag, jag häller i mig ännu mer och vaknar plötsligt i en säng bredvid en ful man. Förskräckt frågar jag var jag är och vem han är. Han säger att vi inte har gjort något. Jag tar mig ut och ner till stället där Nettan är. Efter den dagen ändras allt mellan henne och mig. Snubben som hon har blivit ihop med är en av Norrtäljes gangsters, som gömmer narkotika i vår tvättstuga. Han ser att jag ser och ger mig onda ögat. Hotfull, elak. Stämningen mellan Nettan och mig blir ohållbar. Vidrig. Vi pratar inte längre med varandra. Jag är ensam igen, på åkern i No Mans Land.

  Jag blir vräkt, men det skiter jag i. Stockholmshem ringde och sa att jag får lägenheten i Solberga, med villkoret att jag måste ha en förvaltare, så att hyran säkras. Åh, Agnes, nu ska vi bo tillsammans igen och nästan i stan! Vilken lycka! Jag ringer till Rogge och Robert. De kommer i omgångar och knullar av sina avsked.

När jag ska hämta mitt hem i Vik visar det sig att allt är förstört. Grannarna, som skulle förvara det åt mig, har bara lagt allt under en presenning, trots regn och blåst. Jag får kasta massor av ovärderliga saker, som till exempel en del av farfars tavlor. Möblerna faller sönder av vätan. Vilka jävla svin!

Jag får en hundvalp, en rottweiler av Nettan i försoningspresent. Jag kommer inte ens ihåg hennes namn, men det är Agnes som döper henne. André, Måne och Peter på moppen, hjälper mig att flytta. Nu har vi ett bo, jag och Agnes. Nu ska jag bli bra och nu ska jag bli den mamma jag vill vara, och säkert kommer min ångest att försvinna.  

Randi Olausson Randi Olausson Foto: Krister Flodstrand

Utdraget är hämtat från Jag glömmer att glömma: Ingentinget.